Projektet startade med rivningen av kvarteret Gjutaren, där kommunen utvecklade en upphandlingsmodell som premierade entreprenörer som åtog sig att återbruka inventerat material. Istället för obligatoriska krav användes fiktiva mervärdesavdrag på anbudssumman för material med stor klimatpåverkan och hög återbrukspotential. Detta gav entreprenörerna incitament att maximera återbruket. I nästa steg, vid demontering av kvarteret Liljan, förfinades modellen med tydligare tak för mervärden och större fokus på återbruk av betongfundament.

Lösning

Tomten i kvarteret Gjutaren skulle säljas för bostadsbygge vilket innebar att rivningsentreprenad var enda möjliga alternativ. Fastigheten är ca 6500 kvadratmeter och det fanns flera industribyggnader på tomten. Kommunen tog vara på de inventarier och material som man själv ville återbruka innan upphandlingen annonserades och visningarna började.

Ambitionen i upphandlingen var att förebygga avfall och i enlighet med kommunens avfallsplan minska avfallsmängderna och öka cirkulariteten. Eftersom kommunen inte kunde hitta någon tidigare genomförd upphandling som riktade sig mot rivning med återbruksfokus så kändes det inte rimligt  att krav på att en entreprenör hade jobbat med detta tidigare genom upphandlade kontrakt. Kungsbacka tänkte också att det initialt var svårt att ställa krav på en viss mängd återbruk eftersom det var svårt att veta vad som var en rimlig och lämplig nivå.

Resultat

Kungsbacka byggde en utvärderingsmodell som premierade de anbudslämnare som åtog sig att återbruka mer av det inventerade materialet i rivningsentreprenaden. Fiktiva mervärdesavdrag sattes på olika materialslag utifrån hur stor klimatpåverkan  de har samt utifrån svårighet att återbruka. Avdragen sattes med ambitionen att de skulle vara stora nog att locka entreprenörerna att anstränga sig för att åta sig så stort återbruk som möjligt. Samtidigt öppnade Kungsbacka upp för att godkänna olika typer av återbruksåtgärder, som försäljning till offentlig eller privat marknad, eller användning i entreprenörens egna projekt. Det blev en möjlighet för marknaden att avgöra vad som var möjligt att genomföra, utan några obligatoriska krav på återbruk utöver att eventuella kvarvarande möbler i sista hand skulle skänkas bort.

För att vara kvalificerad att lämna anbud ställdes krav på att anbudslämnarna skulle ha kommit på en visning av arbetsområdet, för att själva kunna bedöma förutsättningarna. Intresset från marknaden var stort: 16 visningar och åtta anbud inkom. Det vinnande anbudet lovade mest återbruk, allt som fanns på listan över material med mervärdesavdrag vilket var mer än man hade vågat hoppats på. Under arbetets gång har ytterligare material än det som identifierats för avdrag återbrukats.

I den efterföljande upphandlingen av rivning av granntomten Liljan användes samma grundmodell med fiktiva mervärdesavdrag på anbudssumman. För att få bättre kontroll satte Kungsbackas medarbetare upp tak för hur stora mervärdena kunde bli, baserat på materialinventeringen. Man skruvade också på mervärdenas storlek för de olika materialslagen för att få en bättre balans, och lade stora mervärdesbelopp på återbruk av hela betongfundament för att styra mot återbruk av dessa vilket gav resultat.

Kostnad och investering

De kostnader som uppkommit i projektet är för att ta fram en detaljerad återbruksinventering.

Dokument och länkar

• Lista återbruk Liljan (öppnas i ny flik)
• Upphandlingsunderlag Liljan (öppnas i ny flik)
• Upphandlingsunderlag Gjutaren (öppnas i ny flik)